10 000 offentliganställda berättade vad de egentligen upplever
I februari 2026 presenterade regeringen en sammanhållen nationell AI-strategi med ett tydligt mål: Sverige ska vara bland världens främsta AI-nationer och specifikt bli bäst på att använda AI i offentlig förvaltning. Civilminister Erik Slottner beskriver det som en strategi som ska konkretisera arbetet och ge struktur, inriktning och långsiktighet.
Det är ambitiösa och välkomna ambitioner, men för den som tillbringat de senaste åren nära offentlig sektor väcker strategin en omedelbar fråga om vem som ska göra jobbet och hur förutsättningarna ser ut i praktiken.
Under 2025 genomförde Cornerstone en serie digitala utbildningar om generativ AI i arbetslivet, där nära 10 000 deltagare från hundratals kommuner, regioner och myndigheter deltog. Intresset var inte begränsat till ett fåtal utan speglade ett brett och genuint behov av kunskap och riktning.
Det gav oss en ovanlig inblick, inte i vad strategidokument säger utan i vad som faktiskt pågår ute i verksamheterna. Den bilden var splittrad: Entusiasmen var stor, men strukturerna saknades ofta.
I vår enkätundersökning framträdde ett mönster som bör ge beslutsfattare inom offentlig förvaltning anledning till eftertanke:
- 78 procent använde AI i någon form, men bara 18 procent dagligen
- Endast 7 procent fick formell utbildning av sin arbetsgivare
- 54 procent av organisationerna befann sig i startfasen, varken redo eller igång på allvar
- 91 procent efterfrågade praktisk utbildning i hur AI faktiskt används i deras roll
Det är inte passivitet vi ser, utan organisationer som vill men saknar vägledning och verktyg. Strategin beskriver målen, medan många verksamheter fortfarande behöver stöd i hur de ska ta sig dit.
Ambitionen är tydlig – men utvecklingen går långsamt
Den nationella AI-strategin fastslår att Sverige ska bli bäst i världen på att använda AI inom offentlig förvaltning, vilket är ett mål värt att sträva mot. Sverige har en stark digital grund, hög tillit till offentliga institutioner och en förvaltning som historiskt levererat, vilket innebär att förutsättningarna är goda även om potentialen länge stått outnyttjad.
Redan 2020 beräknades det totala ekonomiska värdet av ett fullständigt AI-införande i svensk offentlig förvaltning till 140 miljarder kronor per år, varav 106 miljarder i form av ökad produktivitet och effektivare processer. Det var sex år sedan, men vi är fortfarande i startfasen.
Regeringens egna rapporter har identifierat problemet tydligt genom att peka på bristande samordning, att goda resultat inte sprids och att möjliga skalfördelar inte uppnås. Samtidigt finns en omfattande efterfrågan på konkret stöd ute i verksamheterna, även om många upplever att detta stöd ännu inte är tillräckligt.
Kompetensglappet är det verkliga hindret
AI-debatten kretsar ofta kring infrastruktur, datadelning och regelförenkling, vilket är viktiga pusselbitar, men Akavias rapport "Från potential till praktik" (2025) pekar på något som lätt glöms bort: nästan varannan yrkesverksam akademiker använder redan AI regelbundet, samtidigt som bara två procent uppger att AI är fullt integrerat i organisationen.
Gapet mellan individuell användning och organisatorisk förmåga är stort, och de styrdokument som skulle kunna bidra till att sluta detta gap saknas på många håll. Statskontoret konstaterar att få statliga myndigheter har tagit fram riktlinjer kopplade till AI, och bilden är minst lika tydlig i kommunsektorn där tre av fyra kommuner saknar en egen AI-strategi, trots att tekniken redan används i vardagen. Totalt uppger endast 38 procent av svenska arbetsplatser att de har en övergripande AI-strategi.
När riktning saknas skapas osäkerhet, vilket i sin tur leder till att nyfikna medarbetare antingen testar på egen hand utan stöd eller avstår helt.
I vår undersökning var det tydligt att medarbetarna i i offentlig sektor hade viljan och såg möjligheterna, men saknade tre centrala förutsättningar:
- Riktning. Vad ska AI hjälpa oss att uppnå, och varför?
- Förmåga. Hur använder jag det i min specifika roll?
- Trygghet. Vad är tillåtet, lämpligt och ansvarsfullt i vår verksamhet?
Dessa behov kan inte lösas enbart genom teknik eller regelverk, utan kräver systematisk kompetensutveckling och ett ledarskap som tar ansvar för att den sker.
En AI-verkstad är bra, men vem utbildar de 1,3 miljoner medarbetare?
Regeringen planerar att etablera en nationell AI-verkstad för offentlig förvaltning, fullt utbyggd 2030, vilket är ett steg i rätt riktning. Samtidigt sysselsätter kommuner och regioner drygt 1,3 miljoner människor i Sverige, såsom socialsekreterare, sjuksköterskor, lärare, handläggare och chefer på alla nivåer, där många redan i dag möter AI i sina arbetsverktyg, ärendehanteringssystem och beslutsstöd.
En nationell samordningsfunktion kan därför inte ensam nå ut till alla, vilket innebär att varje organisation behöver ta ett eget ansvar för sin kompetensutveckling, bygga intern förmåga och skapa strukturer där lärandet sprids och inte stannar hos enstaka eldsjälar.
Att detta saknas idag blir tydligt i vår undersökning: drygt sju av tio offentliganställda uppger att AI-användningen är begränsad till enstaka personer eller delar av organisationen, medan endast två procent anser att den genomsyrar hela verksamheten. Strategin på nationell nivå är tydlig, men arbetet med att omsätta den i praktiken har i många fall bara påbörjats.
Vad behöver hända nu?
Strategidokument i sig skapar inte kompetens, och det gör inte heller teknikupphandlingar eller datadelningslagar, även om dessa är viktiga. Kompetens utvecklas när människor får möjlighet att lära sig, öva, applicera och dela erfarenheter, vilket kräver tid, struktur och ett aktivt ledarskap.
Baserat på våra erfarenheter från tusentals offentliganställda ser vi att tre saker behöver ske parallellt:
Ledningen behöver ta ett tydligt ägarskap över riktningen och formulera vad organisationen vill uppnå med AI, hur risker ska hanteras och hur utvecklingen ska följas upp, eftersom satsningar annars riskerar att bli fragmenterade.
Kompetensutvecklingen behöver vara rollbaserad och praktisk, där generella introduktioner skapar medvetenhet medan rollanpassad träning bygger faktisk förmåga.
Lärandet behöver också integreras i verksamheten och ske kontinuerligt, snarare än i form av enstaka initiativ, så att kunskap kan spridas och utvecklas över tid.
Det rätta tillfället är nu
Det är lätt att se en ny strategi som ett startskott och invänta nationella initiativ, men de organisationer som redan nu tar ett aktivt grepp, kartlägger sin AI-mognad, identifierar sina kompetensgap och börjar bygga intern förmåga kommer att stå starkare framåt.
Sverige har satt målet, och frågan är inte om offentlig sektor ska genomgå en AI-omställning utan hur snabbt och effektivt den sker, vilket i hög grad avgörs av hur väl kompetensfrågan hanteras.
Strategin är tydlig, men för att den ska få genomslag behöver kompetensen utvecklas i samma takt som tekniken.
Källor
- Akavia – Från potential till praktik (2025)
- Regeringen – Sveriges AI-strategi (2026)
- DIGG – Slutrapport: Uppdrag att främja offentlig förvaltnings förmåga att använda AI (2022)
